3. Vad vet vi egentligen om KHL?

Sedan några år tillbaka är drömmen om Amerika inte lika självlysande för manliga hockeyspelare. Till synes från ingenstans dök ett fullgott alternativ upp, ett alternativ som innebar kortare resväg, bibehållen storlek på rinken samt typ lika mycket pengar i relation till nivån på spelet. KHL. Den ryska ligan.

Men vad vet vi om KHL? På Wikipedia får vi veta att förkortningen står för Kontinental Hockey League och att ligan startade 2008. Den ersatte det som tidigare hetat Den ryska superligan. Den högsta titeln (att jämföra med Stanley Cup eller SM-guld) är Gagarin Cup, döpt efter kosmonauten Jurij Gagarin. Vidare står att KHL ”åtnjuter politiskt stöd och finansieras av delstatliga energijätten Gazprom i Ryssland”. Gazprom sponsrar för övrigt också fotbollens Champions League.

Den ryska ishockeyhistorien handlar mycket om Sovjets framgångar under främst 1970- och 1980-talen. Inte minst handlar det om ”superfemman” som egentligen fanns i två uppsättningar, en på 70-talet och en på 80-talet. Historien handlar om en kompromisslös lojalitet gentemot nationen, omänskliga träningsläger och ett närmast militäriskt uppträdande på isen. The Big Red Machine. Och visst, det sovjetiska landslaget bestod till stor del av arméns soldater och det sovjetiska ishockeyprojektet handlade i mångt och mycket om att manifestera nationens förträfflighet, framförallt mot väst under det kalla kriget.

Men idag finns inte Sovjetunionen. KHL är en rysk liga men består inte bara av ryska lag. Här finns bland andra Lettland, Kroatien, Slovakien och Vitryssland representerade. Sverige har också visat intresse, något som allmänheten fick kännedom genom en dimmig presskonferens signerad det svenska hockeyprojektet Crowns. Även Frölunda och Färjestad har blivit inbjudna men inte nappat.

På svenska har en bok skrivits om KHL. Det är en reportagebok med namnet ”KHL – en hockeyresa i öst” och är skriven av sportjournalisten Jonas Fahlman. Den kom ut samma år som ligan startade, alltså 2008. I boken beskrivs KHL närmast som något exotiskt, en stängd verklighet som är svår att tränga igenom, och när man väl är inne finns otroligt många berättelser som bara måste berättas och så många miljöer som bara måste upplevas. Det var 2008 och jag förstår att det var en stor grej att få se något växa fram på nära håll. Men jag kan inte komma ifrån tanken på att boken egentligen handlar om att exotifiera Ryssland på ett sätt som är ganska tröttsamt: ”Maten visar sig vara toppen – både min caesarsallad och min skaldjursrisotto”. Som om det vore konstigt att ryssar har tillgång till kök och kunskaper i matlagning. Fahlman ska dock ha en ärlig eloge för att han som ende journalist tagit sig an ämnet.

Bristen på relevant litteratur, extremt låg mediebevakning och en skeptisk grundberättelse om Ryssland skulle kunna vara skäl till att vi inte har så omfattande kunskaper om KHL. Jag förstår naturligtvis att Ryssland med all rätt har kritiserats bland annat för sin HBTQ-politik och sina militära förehavanden, och jag stämmer in i detta, men man måste också inse att detta bidrar till en ovilja att förstå nyanserna. För vad vet vi egentligen om KHL? Hit försvinner spelare, ofta i slutet på karriären, för att tjäna ihop lite extra pengar och byta miljö för ett tag. Här skedde flygkraschen där Lokomotiv Jaroslavl med den svenske målvakten Stefan Liv så oerhört tragiskt förolyckades. Cmore visar några matcher ibland. Det är inte så mycket mer. Förutom att detta sägs vara världens näst bästa hockeyliga.

 

En reaktion på ”3. Vad vet vi egentligen om KHL?”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *