42. Hockeyn och spelet

Hej kompisar!

Hoppas ni mår bra. Jag mår bra. En lite speciell helg stundar. Japp. Mina föräldrar ska hälsa på. Det är 60 mil mellan våra respektive bostäder, så vi ses inte superofta nu för tiden. Men nu gör vi ju snart det. Toppen! Och i förrgår var det World Cup-genrep för Team Sweden. Det gick ju dessvärre käpprätt åt pipan, milt uttryckt. Men, någon gång ska man väl förlora också. Det måste vara ok.

Vi går direkt på ämnet för dagen. Det tar sin utgångspunkt i hemmet. Vadå hemmet? Jodå, jag fattar skepsisen. Vem använder gamla hjälmar som fruktskålar eller binder upp balkongväxterna med hockeyklubbor? Ingen. Och ingen normal människa hackar ju lök med ett par skridskor eller gömmer sladdhärvan i ett par hoptejpade benskydd. För att inte tala om det sjuka med att använda en gammal träningströja som duschdraperi (den täcker ju en på tok för liten yta) eller låta de tämligen enorma hockeybyxorna tjäna som klösträd för katterna. Eller katten, om man nu bara skulle råka ha en enda.

Men det finns ju en hockeypryl som faktiskt hör hemma i ett hem. Här får du se:

Det är något med proportionerna.
Det är något med proportionerna…

Jajemen! Bordshockeyspelet. Det är inte särskilt vackert, det får man säga. Så… plastigt. Och lite konstigt. Men skit i det. Den som inte äger ett bordshockeyspel har sannolikt ägt ett tidigare. Eller åtminstone spelat hemma hos en kompis eller släkting. En leksak vi minns, helt enkelt.

Lite kul är det att bordshockeyspelet är en svensk uppfinning. I boken Bordshockeybibeln (skriven av ingen mindre än Jan Gradvall) från 1988 får vi veta att journalisten Bernt Unger hittade på det här redan 1939. Han hade kanske lite för lite att göra på journalistjobbet. I alla fall såg spelet lite annorlunda ut då, bland annat var konstruktionen gjord i trä och spelfigurerna i plåt. Efter lite produktutveckling sålde Unger patentet till tillverkaren AB Aristospel som fick ut spelet på marknaden. Under krigsåren i början av 1940-talet skedde ingen tillverkning, men i övrigt pågick en storskalig produktion och export ända fram till 1957. Då gick patentet ut och nästa kapitel i bordshockeyhistorien började skrivas. Den klassiska speltillverkaren Stiga klampade då in på festen och tog över så väl tillverkning som ära och berömmelse. Sven Tumba, som då stod på högsta punkten av sin karriär, blev affischnamn för bordshockeyspelet som sedermera kom att tillverkas i det populära materialet plast. Stiga steg mot toppen och gör det fortfarande. Det går bra, helt enkelt.

Ni kanske tror att bordshockey är en lek. Det är väl sant till viss del, men det är också ljug. Det är på riktigt. Redan 1982 anordnades det första svenska mästerskapet i bordshockey. Och 1987 bildades en helt ny organisation till spelets ära. Svenska Bordshockeyförbundet! Idag finns det supermånga internationella motsvarigheter. Sedan 1989 anordnas det till och med VM i bordshockey vartannat år. Kanske vartannat år hade varit en idé för det riktiga Hockey-VM att ta efter? Förutom bordshockeylandslagsturneringar (det längsta ordet bloggen någonsin publicerat) pågår även seriespel både nationellt och internationellt. World Table Hockey Tour är det mest prestigefyllda och består av tävlingar i 14 nationer. Bland annat Øresund Cup. I fjol hölls efterfesten till just denna tävling på Mässingshornet på Kirseberg i Malmö. Och vem var där? Jag förstås! Skurklandet var inbjudna att spela och jag spelar ju i Skurklandet. Men varför var vi ens där? Vi kan ju ingenting om bordshockey.

Jo, så här är det. Från Malmö kommer bordshockeylaget BHK Möllan Rouge som är ett av de bättre lagen i Europa. Inför deras hemmamatcher använder de introt till en av våra låtar. Kugghjulet (2013). Så här kan det se ut… och låta:

Videon är gjord av Jimmy Bussenius.

Så här ser det ut. Man ska hålla sig på god fot med bordshockeybranschen. Annars lurar de upp en på läktaren. Och, nu vet ni ju lite mer om det här. Bordshockey är inte bara en lek i hemmet, det är också en internationell sport. Allvar. Ok, det var det va? Vi hörs snart igen!

sportbloggar.info

En reaktion på ”42. Hockeyn och spelet”

  1. Brorsan och jag hade ett sånt där spel med plåtgubbar. Vi spelade jämt och blev väldigt skickliga men dåförtiden fanns tyvärr inga mästerskap, annars…….
    När vi spelade mot varandra vann ni ungefär lika ofta. Det ena laget hade blågula plåtgubbar – det andra röda. Dom blev skadade ibland, lite böjda och så där. Ibland tappade dom klubban. Vi lade mycket tid på reparationer av mekanismen som blev synlig när man lossade på undersidan som var en fastspikad masonitskiva. Vi fick dra lott om vem som skulle få ha de blågula spelarna. Det gällde att få fram passningar till centern, lyckades man med det blev det oftast mål. Med en speciell teknik kunde man göra mål med yttrarna, de gjorde ruscher för att komma förbi backen som täckte skott. Med tiden lärde man sig att skjuta stenhårda dragskott med backarna sabbt så att inte motspelaren hann täka med en koplex Manöver där en back och centern samarbetade. Yttrarna kunde inte svänga in bakom målet och alla spelare funde bara förflytta sig rakt framåt ellr bakåt. Jag älskade det där spelet, men det försvann och dom där nya plastspelen saknar stil. Det här var för 70 år sen.
    Harald

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *