45. Hockeyn och synen

Hej!

Eller god morgon. Solen går ju upp sent nuförtiden. Det tar emot lite att kliva upp ur sängen. Men så kommer jag på att det är tisdag, eller möjligtvis fredag, och då känns det bättre. Oftast skriver jag på morgonen men det händer att det blir kvällen innan också. Jaha, annars då? Jotack, vi hade lite fest i helgen, det gick bra. Sedan var det semifinal i World Cup och Sverige åkte ut. Det var så klart lite synd. Men det är ju inget fiasko att förlora mot ett all star-lag som Team Europe. Ibland vinner man, ibland inte. Vi måste gå vidare. Även jag… i den här texten.

Hör ni, så här är det: Jag är närsynt. Det låter så gulligt på något sätt, jag tror att det beror på att det påminner om försynt, vilket är gulligt på riktigt. Försynt är jag väl inte, eller? Nej, men jag är verkligen närsynt. Jag använder både glasögon och linser. Och så hände det sig att jag häromdagen fick idén om att fördjupa mig lite i hur man hanterar synfel inom ishockeyn. Det kan ju inte vara så att alla hockeyproffs har perfekt syn, eller hur?

När jag var liten knatte stötte jag ibland på motståndare som hade glojärn innanför gallret. Ja, glasögon alltså. Jag minns att jag tyckte att det såg lite vanskligt ut. Vad händer om du ramlar, knatte lilla? Har du inte sönder bågarna då? Vi tacklades ju inte på den tiden, men nog ramlade vi allt. Nåväl, såvitt jag minns hände ingenting allvarligt. Men vad gör man? Det är viktigt att se bra där ute. Hockey går fort och plötsligt får man en passning och då är det ju bra om man ser pucken komma farande. Och så klart är det viktigt att kunna skilja på motståndarna och sina egna lagkamrater. Jag kan ju bara tala för mig själv, men hade jag inte haft linserna så hade jag aldrig ens hittat ut på isen.

Hur är det på högsta nivån då? Ja, inte bär man glasögon i alla fall. Möjligtvis på damsidan, där galler fortfarande gäller, men knappast i herrarnas värld. Men det fanns en tid då manliga ishockeyspelare bar glasögon. Den siste av dem hette Al Arbour. Han kallades ”Radar” och spelade för ett gäng klubbar under sin NHL-karriär, bland annat Detroit Red Wings och Chicago Blackhawks. Fyra gånger vann han Stanley Cup, minsann. Arbour föddes 1932 och inledde sin professionella karriär redan 1949. Och ni vet vad det betyder va? Just det. Ingen hjälm! Hjälmen blev obligatorisk först 1979. Det skrev jag om redan i maj, kolla in. Det här betyder att Al Arbour spelade hela sin karriär med glasögon och ingen hjälm. 1971 slutade han och blev tränare istället.

Han ser smart ut, Al.
Han ser smart ut, Al.

En god tränarkarriär blev det också. Och lång. 2015 avled Al Arbour, 82 år gammal. Ok, han ska inte bara bli ihågkommen för att han bar glasögon, för han var en ganska skicklig back också. Och som sagt, en populär tränare. Men nu är vi ändå inne på ämnet. Hur ser det ut idag då?

Ja, linser är väl ett ganska vanligt alternativ. Jag minns en match i Globen, det kan ha varit 2002, när Djurgårdens dåvarande målvakt till synes utan anledning kastade sig ner på isen och började kravla omkring helt hysteriskt. Tydligen hade han tappat en av linserna, stackarn… Hehe. Ett annat alternativ är ju att operera ögonen. Det kan göras relativt riskfritt nu för tiden, och de ekonomiska resurserna torde åtminstone manliga hockeyspelare kunna uppbringa. Vänta så googlar jag. Ok, nu kan jag nog presentera hyfsade belägg för att laseroperationer är ganska väl utbredda inom NHL. Stjärnmålvakten Roberto Luongo (Florida) verkar ha fått synen korrigerad. Bland många andra.

Till sist. Knattarna som lirade puck med glasögon löpte nog ingen enorm risk att få bågarna sönderslagna. Det mest kritiska tycks istället ha varit att de lätt immade igen när ishallsluften slog emot dem. Nog så irriterande. Men husmorstipsen lät inte vänta på sig. Diskmedel löste problemet, åtminstone nästan. Det är något med kemikalierna. Magi.

Men nu hör ni, nu avrundar vi det här. Tack för att ni läste! Hörs på fredag.

sportbloggar.info

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *