46. Hockeyn och miljöarbetet

Hejsan!

Jag är lite trött men mår i övrigt bra. Nu har det blivit höst. Det är väl inte så himla bra, kan jag tycka. Men nu är det som det är. Jaha. Det var väl allt jag hade att säga så här innan jag börjar skriva på allvar. Nej, just det ja, en grej. Snart är det dags för publicering nummer 50 och jag har en liten specialare på gång till det. Jag tror att det kan bli bra. Men hör ni, inlägg nummer 46 är inget man skojar bort heller. Nu kör vi.

Återvinning, eller recycling, är något som är både populärt och viktigt. Det är alltid lätt att raljera över det här med att man ska dela sina smörpaket i nio delar eller slänga kartong i typ tolv olika behållare beroende på materialets sammansättning. Det finns mycket att överdriva kring, vilket jag just gjorde. Men så svårt är det ju inte. Sedan kan man så klart ha invändningar mot huruvida enskilda konsumenters beteende har någon större betydelse i det stora hela, men det tänker jag inte ge mig in på. Här hemma är återvinningen för övrigt något av min sämsta hushållsgren. Alltså, jag lägger ju grejerna rätt och så, men steget från att sortera rätt till att faktiskt bära iväg grejerna till miljörummet på gården, är ofantligt stort. Men ibland händer ju det också.

Sedan ett par år tillbaka har miljöarbete inom ishockey blivit en populär sport i sporten. Förklaringen ligger främst i de nya hockeyklubborna. När jag började fanns det fortfarande hockeyklubbor i trä som kunde köpas för 149 kronor på typ Ica Maxi, men nu för tiden är klubborna tillverkade i kompositmaterial och priset startar väl någonstans kring sjuhundralappen. När träklubborna gick sönder hivade man dem helt enkelt i den där stora gröna soptunnan bredvid rinken, sedan absorberades de av vaktmästaren och… försvann. Ingen visste riktigt. De var ju ändå av trä så de landade väl i brännbart. Dagens kompositklubbor går ju också sönder, faktiskt i betydligt högre utsträckning än träklubborna, men vad händer med vraken som lämnas på isen eller i båset?

Ja, vissa slängs väl som vanligt utan att någon reflekterar över det. Men grejen är att de här klubborna innehåller en del ämnen som är ganska svåra för naturen att hantera. Det bästa är om man kan utvinna de här grejerna, eller ja, ämnena, så att de kan komma till fortsatt användning även efter det där misslyckade skottet som tog klubbans liv. Komposit betyder egentligen en sammansättning av olika konstgjorda material, som vart och ett har olika egenskaper som tillsammans bildar helt unika förmågor. Till exempel kolfiber och plast. Funkar superbra.

HockeyGreen är ett USA-baserat företag som har specialiserat sig på att utvinna kolfiber ur uttjänta kompositklubbor, för att sedan försöka hitta nya områden att återanvända det inom. Via lite olika samarbeten har de hittat en lösning där den som skickar in en trasig klubba får 10 dollar tillbaka. Som en slags belöning. Observera att jag inte får betalt för att skriva detta, vilket för övrigt gäller allt som hittills skrivits på den här bloggen. Men ni kan läsa mer på deras webb.

Ett annat alternativ är att göra något av klubbvraken. Alltså, bygga något nytt. Hur då, undrar du? Ja, okej, det kanske inte passar alla, men man skulle kunna bygga möbler. Här har vi en tjomme som har byggt in gamla klubbor i en utemöbel.

Och här, här har vi en annan person som gjort en hammock av ett hockeymål. Ja, precis. Även lite sittmöbler av hockeyklubbor. Och så har han låtit gamla hjälmar tjäna som lampskärmar… bland annat.

Ja, ni ser, bara fantasin sätter gränser. Så nästa gång du pangar en sticka, tänk till en extra gång vetja. Det kanske kan bli ett chassi till bilen eller varför inte en ny gitarr? Bor du i Sverige kan du alltid kolla in HockeyFuture, som bygger möbler av gamla hockeyklubbor. Bord, förkläden och kuddar. Är det inte fint? Jo, visst är det. Kolla in!

Jag hoppas ni får en trevlig helg. Kram!

sportbloggar.info

En reaktion på ”46. Hockeyn och miljöarbetet”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *