48. Hockeyn och den där orgeln

Hej kamrater!

Hoppas allt är bra. Jag har det bra även om det har varit lite mycket på sistone. I mitt övriga liv har jag den senaste tiden mest ägnat mig åt att knega och repa med rockbandet. Vi släpper ny EP idag och ikväll firar vi detta med att skaka om Moriskan här i Malmö. Fri entré, på scen 22.00. Nu vet ni det och därmed går jag vidare i texten. Fast jag släpper inte musiken. Jag ska idag skriva om den professionella ishockeyns alldeles egna instrument. Orgeln!

Ni som besökt en professionell ishockeymatch har sannolikt nynnat med i den där ”sjunga upp”-sången som ljuder ur högtalarna under spelavbrotten, mellan reklamjinglar och övriga radiohits. Har du glömt den eller kanske aldrig hört den? Bara lugn. Undertecknad har dammsugit Youtube och hittat en mycket pedagogisk video, så att du kanske till och med kan spela den själv:

Den är bra, visst? Stämningsfull. Det finns lite varianter på samma melodi. Olika tempon och fraseringar. Men grunden är alltid densamma. Börja lågt och jobba uppåt, avsluta med en liten trudelutt. Orgeln har liksom en naturlig plats på ishockeyarenorna. Nu för tiden är det vanligt att det mesta av musiken är förinspelad, men tittar vi på NHL så är det fortfarande vanligt med anställda organister på arenorna. De sitter gärna lite avskilt, ofta högt upp på läktaren, där de har god överblick och kan känna av stämningen. De är liksom hockeyns DJ’s. Fast lite i hemlighet. Dagens DJ’s turnerar ju runt jorden i privatjet och säljer ut arenor. Hockeyns DJ’s är liksom resident och betydligt mer privata. Ingen kändishysteri, inga autografer, inga selfies, inga skandaler. Eller?

Jag har ju som vanligt gjort en del research på det här ämnet. Och nu skulle jag vilja dela med mig. Det är ju nämligen så, att det finns ett helt gäng organister på NHL-arenorna och det kanske kunde vara kul med en liten inblick i deras situation. Ja, visst, kör! Ok. En heter Pete Cannarozzi och jobbar på Prudential Center i New Jersey, USA. Japp, han är alltså stationerad på New Jersey Devils hemmaarena. Där har han jobbat sedan 2001. Här är en närmare presentation!

I videon framgår en bild av hockeyorganisterna som ett viktigt inslag i den pågående matchen. Pete Cannarozzi är något av en kändis och varje gång han filmas på jumbotronen (mer om den en annan gång) stiger jublet i arenan. Så, visst, lite kändishysteri är det väl. Och säkert några autografer och selfies också. Men jag har inte lyckats hitta några skandaler. Det är ju skandal! Vad ska jag nu skriva om?

Haha, det är lugnt. Jag har mer. När jag undersökt ämnet och tagit del av organisternas egna upplevelser, berättar de ofta om hur livemomentet tycks förbrylla åskådarna. Va, spelar du på riktigt? Jag trodde orgeln var förinspelad! Det är ju så klart inget konstigt. Den som besöker en ishockeymatch slås kanske inte av tanken på att det sitter någon där uppe och faktiskt spelar alla dessa melodier med sina bara händer. Särskilt inte när de har så flinka fingrar som Mike Kenney, organist för Vancouver Canucks. Bra fart där!

Organisterna behöver tänka på några saker under sitt arbetspass. De måste, på riktigt DJ-manér, kunna känna av stämningen och anpassa musiken. De får heller inte sväva iväg och glömma bort att det ska vara tyst när pucken släpps och spelavbrottet är över (mycket viktigt). Och så måste de förstås sitta bra så att de inte får ont i sina ryggar. Det sista kom jag på själv.

När jag spelade hade vi ingen organist. Däremot hade vi en schysst CD-spelare i sekretariatet. Vår inmarschlåt (inskridskolåt?) var Baha Men’s gamla hit Who Let The Dogs Out. Först tänkte jag posta videon till den, som en avslutning, men den är så förbannat dålig och dessutom fylld av tveksamma stereotypiseringar. Så, vi hoppar det.

Tack för att ni läste!

Och, trevlig helg!

sportbloggar.info

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *