52. Hockeyn och avtackningen

Hej gänget!

Ni blir fler och fler. Som läser alltså. Välkomna allihopa! Jag hoppas att ni ska trivas i det lilla hörn av Internet som är Hockeyrelaterat. Mitt lilla hörn. Idag är det fredag och ni har kanske en massa roligheter planerade inför helgen. Eller så har ni inte det. Själv ska jag städa ur min bil, ty den luktar illa. Livet som ishockeybloggare är ibland inte häftigare än så. Men, jag kanske ska baka något? Häromdagen hann jag knappt komma hem från jobbet innan min sambo hojtade från vardagsrummet. Det var ett gäng på TV-programmet Cake Boss som hade gått samman och bakat ett helt ishockeymål, komplett med målvakt och allt. Allt gick att äta, ja till och med nätmaskorna. Och allting var i någorlunda naturlig storlek. Så… Vill någon äta hockeymålvakt på söndag? Skicka ett mejl till john@hockeyrelaterat.se. OBS, det går så klart att mejla i helt andra syften också.

Nu måste jag gå vidare i texten. Vet ni vad som händer när en riktigt berömd NHL-spelare väljer att sluta spela? Ja alltså, det gäller ju i baseball och amerikansk fotboll också. Först händer ingenting på ett tag. Men sedan, när det har gått lite tid, finns en tradition av att göra en speciell ceremoni av det hela. Spelaren tackas då av inför fulla hemmaläktare och det blir ofta ganska känslosamt. Det är väl det finaste man kan råka ut för som ishockeyproffs, tror jag. Om det rör sig om en riktigt framstående spelare, som dessutom betytt särskilt mycket för ett och samma lag, kan hela tröjnumret pensioneras. Det får alltså inte användas av någon annan i klubben. Någonsin. Om man inte råkar heta Wayne Gretzky för då är ens tröjnummer pensionerat i hela NHL. Japp, helt sant. Nummer 99 är förbjudet överallt. Första NHL-tröjan att pensioneras tillhörde förresten Toronto-spelaren Ace Bailey. Det var 1934. Ingen i Toronto har sedan dess fått ha nummer 6 på ryggen. Vad tiden går hör ni. När tröjnumret pensioneras hissas det av tradition upp i taket på hemmaarenan. Och där får det hänga. Så här ser det ut när Colorado spelar:

Jaha, det var där jag hängde mina badlakan.
Jaha, det var där jag hängde mina badlakan.

Det här existerar även i Sverige och SHL. Ibland pensioneras nummer för att hedra någon framstående spelare. Jag tror, att om ni går på någon match lite var som helst i Sverige, så märker ni att det oftast hänger ner siffror från taken. Alltså, nu slog det mig att förra inlägget också handlade om saker som hänger ner från taken. Det verkar vara något takrelaterat som rör sig i mitt huvud. Vi får väl se om trenden håller i sig.

Vad säger vi om det här då? Det känns ju som något ganska amerikanskt, gör det inte? Man kan riktigt föreställa sig hur stråkarna spelar medan badlakanen hissas upp i taket. Som i en film. Tack för lång och trogen tjänst liksom. Vördnadsfullt. Det säger också något om sportens betydelse. Ingen som jobbat trettio år på samma ställe, och dessutom varit bäst på jobbet, får ju sitt verktygsbälte eller sin jobbdator upphissad i taket. Det vore dock roligt.

Visst. Det är ett sätt att hedra en enskild spelare, att visa upp dennes betydelse för klubben. Men det är kanske framför allt ett sätt att manifestera och använda klubbens historia på ett fördelaktigt sätt. De upphissade tröjnumren signalerar något heligt och ouppnåeligt, bokstavligt och bildligt talat. Klubben vill att dess historia ska ses upp till och en viktig del i detta handlar om att skapa hjältar. Pensioneringen av tröjnumret hjälper till att upprätthålla hjältestatusen för kommande hockeygenerationer, vilket ska hjälpa klubben att åtnjuta respekt och inge känslan av att man ”varit med länge”. Filosofen Friedrich Nietzsche (ni vet han med mustaschen) hade kallat den här typen av historiebruk för monumentalistiskt, vilket betyder att historien används som förebild på ett ganska okritiskt sätt. Det är ändå lite fint i det här sammanhanget. Så här såg det ut när Börje Salming hedrades för några år sedan.

Nu verkar man ju ha bestämt sig för att det är så här man ska göra. Ok. Själv är jag lite mer progressiv i mitt synsätt och hade nog, om jag hade arbetat med sådant här, lobbat för andra sätt att hedra spelare och visa upp klubbens historia. Just nu kan jag inte komma på något, men jag kanske kan återkomma i ett senare inlägg? Tack för er förståelse. Nu ska jag duscha och sen åka till jobbet.

Vi hörs nästa vecka. På tisdag. Kram och trevlig helg!

sportbloggar.info

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *