58. Hockeyn och det rena spelet

Hej på er!

Har ni det okej uppe i Stockholm? Det årliga novembersnökaoset verkar ha tagit värre än vanligt. Jo, jag vet hur illa det kan vara. Hoppas det löser sig snart. Här i södern är det bitvis kallt och lite frostigt, men knappast någon ordentlig snö att tala om. Hur som helst är det fredag och det ska vi fira med en ovanligt eftertänksam text. En kanonbra text. Hoppas jag. Mycket nöje.

Fair play är något man ibland hör talas om. Den svenska översättningen rent spel är inte alls lika etablerad och det är väl tur, för visst låter det fånigt? Jojomen visst gör det. Vissa tar säkert fair play för givet, något som är inbyggt i hela idén med att hålla på med sport. Men för vissa är det kanske bara en komponent som kan läggas till när det passar. Ok, jag ska snart komma till poängen. Men låt oss först titta lite mer på vad begreppet betyder och har betytt i ett historiskt perspektiv. Jag har ju faktiskt studerat detta på högskola och allt.

Till att börja med: Fair play kan betraktas som ett ideal. Ett eftersträvansvärt tillstånd som omfattar såväl utövare som arrangörer inom sportens värld. Filosofen Sigmund Loland menar att det i grunden handlar om rättvisa, a moral norm system. Våra normer avgör vad som är rätt och detta omsätter vi sedan till vårt idrottsutövande. Här finns i sin tur formell samt informell fair play, där den formella delen utgörs av de skrivna reglerna (typ antalet spelare på planen) och den informella delen utgörs av allt som sker däremellan. Förenklat kan man säga att informell fair play omfattas av attityder hos spelare, ledare och arrangörer. Det är oftast informell fair play som åsyftas när man talar om fair play överlag.

Historiskt har fair play-begreppet hört ihop med klass. I tävlingsidrottens vagga – 1800-talets England – angick sport endast samhällets elit. Tävlingsidrottandet var främst ett sätt att fostra unga män till att utgöra morgondagens överklass. Fair play blev alltså synonymt med män som kunde bete sig civiliserat genom gentlemannamässigt idrottande sinsemellan. I och med industrialiseringen följde en demokratisering av idrotten, varvid även lägre samhällsklasser tilläts delta med villkoret att det sattes upp konkreta regler för att stävja utövandet – arbetarklassen ansågs nämligen inte ha förmågan att uppföra sig lika väl som överklassen. Vidare forskning på området har visat att överklassens gentlemannaideal ”sipprat ned” genom samhällsklasserna. Följden har blivit att fair play betyder i stort sett samma sak nu som då – med tillägget att idrotten tillhör alla.

Så, det var den historiska genomgången. Jag ska komma till poängen. När jag ser på hockey idag, och när jag studerat hur maskulinitet och våldsanvändning diskuteras inom sporten, har jag gång på gång slagits av hur användandet av fair play-begreppet förändrats. Enkelt uttryckt: Från att ha varit inbyggt i idén om sportutövande, har fair play åtminstone i hockey blivit något som man förväntas belönas för. Ett tydligt exempel: Någonstans, eller ja, den är förmodligen borta för all framtid, men någonstans har jag en pokal som jag vann i en cup för många år sedan. Fair play trophy eller något sådant. Jag hade alltså belönats för att jag varit schysst. Alltså, hallå? Ok. Men det behöver inte gå så långt att man får en pokal. Jag tänker på hela diskursen kring sport i allmänhet och ishockey i synnerhet.

Fair play är viktigt, eller?
Mys eller fult?

Fair play är något som måste påminnas om. Det har därmed en i första hand stävjande effekt, något som måste finnas där för att det inte ska spåra ur. I den historiska passagen slog jag fast att det hade sitt ursprung i klass. Men det har naturligtvis också att göra med maskulinitet. I den tidigare hockeyhistorien, där kollektivet alltid gick i första hand, premierades en maskulinitet präglad av återhållsamhet och respekt för motståndarna. Detta gick hand i hand med ett inbyggt fair play-ideal av den gamla sorten. Dagens ishockey, präglat av stjärnor och individtänkande, handlar om något annat. Ta ingen skit, ta för er. Äregirigheten slår igenom. Fair play? Vad var det nu igen? Ja just det. Vara schysst också. Bäst att vi belönar den som visar prov på detta. Och där är vi.

Till sist: Insåg precis att fotbollen gått steget längre. UEFA har ett helt rankingsystem för fair play. En tävling i vem som är schysstast. Ok. Jag tycker att det är… ganska komiskt. Vi stannar där. Jag hoppas att ni fann detta tänkvärt. Mejla mig gärna om ni har andra åsikter eller bara vill prata. john@hockeyrelaterat.se.

Kram!

sportbloggar.info

2 reaktioner på ”58. Hockeyn och det rena spelet”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *