64. Hockeyn och masken

Hej på er!

Kära vänner. Idag är det fredag och det är första gången jag skriver blogg i december. Känns roligt! Hoppas ni har haft en bra vecka. Jag har faktiskt haft det mycket bra. Igår medverkade bandet och jag i T.A.J TV, en Youtube-kanal här i Malmö. Superkul. Resultatet kommer inom några dagar. I övrigt blåser det på rejält här. Men Hockeyrelaterat har ju aldrig låtit sig skrämmas av oroligt väder, så ej denna gång heller. Vi kör bara på, varje vecka året om. Och idag ska jag fördjupa mig i målvaktsattribut. Rulla vinjett!

Jag har tidigare skrivit en text om målvakten, eller, den viktigaste spelaren som många väljer att kalla hen. Må så vara. Klicka här för att läsa om det. Det finns dock en annan sida som jag inte behandlat så ingående, men som jag tycker förtjänar en egen text: masken.

Masken är alltså ingen daggmask utan betyder i det här fallet hjälm, eller närmare bestämt målvaktshjälm. I begynnelsen använde målvakterna inga hjälmar, men å andra sidan sköt ingen särskilt hårt och högt heller. Något senare, på Honkens tid, alltså under 1960- och 1970-talet, hade målvakterna ofta vanliga utespelarhjälmar. Men inte alla. I april 1974 gjorde Andy Brown sin sista match i NHL och blev därmed den sista målvakten att spela helt utan någonting förutom herrfrisyr på huvudet. Han spelade då för Pittsburgh Penguins och de förlorade matchen mot Atlanta Flames med 3-6. Dålig sorti, absolut. Men det är som det är med den saken.

Framåt 1980-talet blev det allt vanligare med ansiktsskydd modell jätteläskig. De skyddade dock bara ansiktet. Inte bakhuvudet. Märkligt. Men det var i alla fall sådana här grejer som bland andra Pelle Lindbergh (tragiskt omkommen i en bilolycka 1985) använde under sin storhetstid:

Åh nej.
Hjälp.

Jodå. Vilken resa de har gjort, målvakterna. Men hur ser det ut i nutid? Jo, mer sentida maskvarianter är så gott som alltid tillverkade i ett stycke, alltså hjälm och ansiktsskydd kombinerat. Det är här det börjar bli intressant, eftersom många väljer att göra sina masker unika genom att låta måla vackra motiv på dem. Så många snygga målvaktsmasker jag har sett i mina dagar. Ni anar inte. På högsta nivån är de så klart ännu mer påkostade. Henke Lundqvist har en fin med New York-motiv, till exempel. Hantverk.

Alltid välklädd.
Alltid välklädd.

En av världens främsta och mest produktiva maskmålare är faktiskt en svensk. David Gunnarsson har genom sitt varumärke DaveArt målat masker till målvakter över hela världen. Han använder air brush-teknik och bedriver sin verksamhet från en gård i södra Sverige, en gård han för övrigt bott på i hela sitt liv. Nu med en egen familj. Ja, jag säger då det. Hur coolt som helst. Här är en video med honom!

Mycket skicklig. Personligen är jag ingen hejare på att rita eller måla. Text är mer min grej. Men som liten hade jag större ambitioner på bildfronten. Under några år ritade jag ishockeymålvakter i stort sett varje dag. Alltid på samma sätt: i en lätt hopkrupen position och precis i färd med att rädda ett skott. Jag lade mycket tid på att få masken att se så autentisk ut som möjligt. Resultatet blev emellertid oftast en besvikelse, eftersom detaljarbetet gjorde att masken blev otroligt stor i förhållande till övriga målvaktskroppen och med en på tok för liten målbur i bakgrunden. Inte så bra. Men så här är det, att om jag hade teckningarna kvar hade jag naturligtvis publicerat dem. Jag tror nog dessvärre att de är preskriberade… och det är väl lika bra det.

Det här blev väl ett lite småtrevligt inlägg, visst? Jag hoppas att ni har haft kul. Nästa vecka hoppas jag på att kunna leverera en lite speciell rackare, men det hänger på om jag lyckas få tillgång till trovärdiga källor. Sådant är ju hur viktigt som helst i dessa tider av informationsbrus. Jag hoppas att det blir toppen! Vi hörs!

Trevlig helg!

Kramiz!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *