100. Hockeyn och pausen

Hejsan!

Välkomna till Hockeyrelaterat. En hockeyblogg som varit tänkt att skriva om det som andra hockeybloggar inte skriver om. Jag tror att jag har lyckats, men vet inte säkert. Vad jag vet är att jag haft väldigt roligt under det senaste året. Idag når jag text nummer hundra, vilket också kommer att bli bloggens sista i sin nuvarande form.

Jag vet ju inte riktigt vad jag ska göra framöver, men på något sätt kommer jag förstås att förvalta materialet som producerats. Tills vidare kommer alla texter finnas kvar på sidan, om nu någon skulle vilja fräscha upp sina kunskaper om exempelvis miljöarbete eller olika sätt att tejpa klubban. Men nu tar jag en paus och givetvis tänker jag göra blogg av det också. För i hockey pausar man ju hela tiden. Det behöver inte vara så dramatiskt. Häng med!

I både svensk och internationell ishockey kan man ta time out under matchens gång. Båda lagen har rätt att begära varsin time out som alltid pågår i 30 sekunder. Oftast sker det under perioder då ett av lagen är hårt tillbakapressat och inte får spelet att stämma. Det tilltufsade laget får då chansen att samla sig under en liten stund för att snacka taktik, skrika på varandra eller bara mysa lite. Vad som nu behövs. Förhoppningen är att breaket ska ge energi samtidigt som motståndarlaget ska hamna ur gängorna och tappa rytmen i sitt spel. Ibland lyckas det.

För det är det som är så roligt med hela time out-regeln. Det andra laget har ju ingen som helst lust att pausa spelet och hänga i båset en stund. Pausen är helt ofrivillig. Så ett tips till alla: Nästa gång ett hockeylag begär time out, fäst blicken på laget som inte vill ha time out. Känsliga tittare varnas för rastlösa och hålögda ishockeyspelare. Men det är rätt kul. Och skulle det inte vara kul så tar det ju bara en halv minut och sedan är allt igång igen.

Man kan också begära time out för att busa lite. Som Bengt-Åke Gustafsson gjorde med 0,7 sekunder kvar av sin tid som förbundskapten för herrlandslaget. Bengt-Åke förresten, jag kan knappast tänka mig ett rejälare namn på en person. Det skojar man inte bort. Men se så glad han var.

Många tycker att detta var fånigt gjort, och det var det väl kanske i viss mån, men det var ju faktiskt hans sista dag på jobbet. Hoppas han snodde med sig några pennor och kollegieblock också.

Jaja. Numera har lagen faktiskt ytterligare tid på sig att slipa detaljer. De många reklamavbrotten, så kallade power breaks, medger ibland någon minuts paus i väntan på att TV-tittarna ska hinna exponeras för gasolgrillar och trehundra olika spelbolag med huvudkontor på Malta. Saker och ting förändras.

Mitt eget lilla power break börjar nu. Eller time out om ni så vill. Jag vill tacka alla ni som har hängt med från början, ni som kommit in någonstans i mitten och ni som kanske varit inne och läst lite då och då. Fint av er. Vill ni övertala mig att fortsätta är det som vanligt john@hockeyrelaterat.se som gäller. Men främst är jag tillgänglig för andra uppdrag – läs mer under Anlita Hockeyrelaterat.

Tack igen.

Kram!

2 reaktioner på ”100. Hockeyn och pausen”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *