65. Hockeyn och konkurrensen

Hallå hej!

Jag skriver från soffan. Mår mycket bra. Det är måndag kväll, men när ni läser har det hunnit bli tisdag och klockan har passerat åtta. Så nu vet ni det också. Hockeyrelaterat ligger alltid steget före, liksom. Det är nog bäst så.

Helgen var intensiv med såväl drinkar som pepparkaksbak. Dock ej samtidigt vilket väl får anses klokt. Men jag har i alla fall haft väldigt trevligt. Ett litet vakande öga har hållits på medierna i väntan på att truppen till Junior-VM skulle presenteras. Det är ju världens bästa hockeyturnering. Och idag smällde det till, truppen presenterades och nya hockeystjärnor är därmed på god väg att tändas. Men sedan finns ju alltid de som faller bort i konkurrensen, och det är just konkurrens som är huvudtemat i dagens blogg. Häng på!

Inom herrishockeyn har det genom historien tagits ett antal initiativ för att utmana dominerande strukturer. Alla med varierande framgång. Idag ska vi titta närmare på ett av dessa initiativ. Vi börjar så här.

WHA (World Hockey Association) var en hockeyliga som grundades på hösten 1971 i Kanada. Syftet med WHA var att skapa en hockeyliga som på allvar kunde konkurrera med NHL, såväl sportsligt som organisatoriskt. Som mest hade ligan 14 lag, men de flesta av dem hade det struligt ekonomiskt och fick det aldrig riktigt att funka. Mot slutet av WHA’s existens fanns blott ett fåtal lag kvar, bland andra Edmonton Oilers, Quebec Nordiques och Winnipeg Jets, som alla flyttade över till det väloljade maskineriet NHL när WHA slutligen lade ner 1979. Quebec Nordiques, där för övrigt Peter Forsberg tog sina första stapplande NHL-steg, bytte sedermera ort till Colorado och började heta Avalanche i efternamn. Så heter de än idag. Winnipeg Jets fick en lite mer turbulent resa i världens bästa hockeyliga. 1996 lade de ner, flyttade till Phoenix och började heta Phoenix Coyotes. Ungefär samtidigt startade ett annat lag sin verksamhet, nämligen Atlanta Thrashers. 2011 fungerade det inte längre för Thrashers, som lade ner och flyttade till… Winnipeg! Och därmed var Winnipeg Jets återetablerade. Rörigt? Ja, visst är det. Men var var vi? Just det, WHA.

Det visade sig helt enkelt vara för svårt att utmana NHL på hemmaplan, men sportsligt gjorde man inte bort sig alls. WHA-lagen mönstrade många bra spelare och i de matcher som spelades mot NHL-lag vann man hyfsat ofta. Dessutom, och det här är viktigt, var WHA en progressiv kraft inom ishockeyn, bland annat genom att vara tidiga med att rekrytera europeiska spelare i betydligt högre utsträckning än vad som tidigare gjorts inom nordamerikansk ishockey. Tidigare hade spelare mest plockats upp ur de egna leden, så att säga. Men det här nya tippades över på NHL som snabbt förändrades och under 1980-talet kom att bli en kosmopolitisk hockeyliga. Tack WHA! En grej som WHA körde med, men som aldrig riktigt fick fäste någon annanstans, var blå puckar. De hade någon idé om att pucken, om den var blå, skulle synas bättre från läktarplats. Men det var kanske inte så genomtänkt. Här är i alla fall en småmysig dokumentär om WHA. Jag har sett den några gånger.

Jajemen vet ni, här såg man många obehagliga målvaktsmasker, men också en hel del kärlek. Jag var ju inte född när WHA var igång, men jag önskar att jag varit. Det är svårt att ta in att någon inhemsk liga hade modet att våga utmana den stora besten. Och tänk att det också medförde bra saker, som en ökad acceptans för utländska spelare. Tänk vad mycket bättre NHL blev tack vare WHA. Vad mycket bättre hela ishockeyvärlden blev. Konkurrens kan verkligen vara bra ibland. Heja WHA. Och ja. De blå puckarna är förlåtna.

Jag hoppas att ni uppskattade den här texten. Den kändes lite annorlunda, men den var också oerhört inspirerande att skriva. På fredag hörs vi igen! Ajöss!

Och kram!

57. Hockeyn och transporten

Hallå där!

Välkomna till Hockeyrelaterat denna presidentvalstisdag. Trump eller Clinton, det är frågan. Vi får väl se. Hockeyrelaterat kan väl så här i sista minuten tipsa om Detroit-forwarden Johan Franzén, vars Instagramkonto innehåller en hel del klokroliga spaningar i satirisk anda. Så, kolla in @jfranzen93 om du också ogillar Trump.

För övrigt mår jag bra. Edinburgh var fantastiskt och mitt resesällskap likaså. Jag kan verkligen rekommendera en resa dit med någon eller några du tycker om. Resa, förresten. Jag hade tänkt att det skulle vara lite resetema på bloggen idag. Varje gång jag ska ut och flyga brukar jag bli blixtintresserad av flygtrafik. Då kollar jag upp flygrutter, vindhastigheter, alternativa flygplatser och så klart flygplansmodell samt tillverkningsår. Det sistnämnda kommer jag åt genom att anteckna numret på flygplanskroppen och därefter, strax innan mobilen ska ställas i flight mode, googla fram alla relevanta fakta. Den här resan blev det två identiska Airbus A319, den ena tillverkad 2008 och den andra 2010. Toppenfina kärror.

Jag har inför den här texten ägnat en del tid åt att undersöka hur hockeylag  reser. Allt kan så klart inte få plats, men hel del. Nu kör vi.

Många NHL-lag chartar flygplan från den kanadensiska flygbolaget Air Canada Jetz. Till exempel gör Ottawa Senators, Calgary Flames och Edmonton Oilers så när det är dags för bortamatch. Precis som många andra idrottsstjärnor och även musiker på turné. Rolling Stones, U2, Bruce Springsteen och Spice Girls är några av stjärnorna som kuskat runt i något av bolagets specialinredda Airbus A319-plan. Dock åker ingen särskilt långa sträckor eftersom Airbus A319 är ett medeldistansplan med en räckvidd på drygt 600 mil per flygning. Och så här ser den ut, en av totalt tre maskiner.

Ska tydligen vara väldigt fin invändigt.
Ska tydligen vara väldigt fin invändigt.

Det finns så klart andra bolag att chartra/leasa plan från, men sedan finns det faktiskt de NHL-lag som på riktigt äger sina plan. Det verkar coolt. Jag har inte lyckats hitta någon riktigt aktuell detaljinfo gällande detta, men vissa källor gör gällande att Phoenix Coyotes glider omkring i en läcker Boeing 757 från åttiotalet. Man kan få en skymt av den i den här videon. Men inte mycket.

Nu känns det som att jag spårar ur lite. För ni vill väl inte läsa till döden om flygplanstyper? Nej, tänkte väl det. Hoppas att ni ursäktar min tillfälliga hang-up på flygplan. Det är väl någon slags förtäckt flygrädsla… eller åtminstone flygrespekt. Man vill ju veta vad man sitter i för maskin, visst?

Miljövänligt? Icke. Ishockeyn är sannerligen ingen miljövänlig sport. Resurskrävande på alla sätt. Bara att fixa till isen tar energi och sedan ska de ju åka både bil och flygplan också. Men med de avstånd som finns, och särskilt i Nordamerika, skulle inget annat transportsätt fungera om man ville bevara NHL’s nuvarande form med 82 matcher/säsong + slutspel. Så ser det ut. Men hur är det hos oss då? I lilla, just nu svinkalla Sverige? Jag har kollat lite på det och särskilt glamouröst är det inte.

Om man ska vara hockeyproffs i Sverige är det en fördel om man gillar att åka buss. Det är i regel det som gäller, för män som för kvinnor. Det är helt enkelt det billigaste sättet att resa. Också språkligt väl etablerat i uttrycket ”de måste vara kvar i bussen”, för att beskriva ett lag som inte riktigt är på tårna från matchens början och kanske släppt in nio mål på sju minuter (ovanligt). Men bussen ja. Det är den som oftast gäller. Vissa undantag görs ibland, särskilt under SHL’s slutspelsserier, där man vill minimera restiden i och med att matcherna ligger tätt. Men oj. Så dyrt det är att chartra plan. Det märks att det finns helt andra pengar over there. Till träningar antar jag att alla åker i varsin bil. Jag kan verkligen inte tänka mig annat.

Bilen ja, den har varit mitt huvudsakliga transportredskap under hela min karriär. Bilen, SL-bussen och tunnelbanan. En del Pågatåg också, i alla fall på senare år. Men det mest exotiska torde ha varit båten. En gång, för typ 13 år sedan, åkte jag båt till en hockeyturnering i finska Åbo. Jag och hela laget. Med på båten hade vi förvisso alla föräldrars kombibilar, men ändå. Det var kul att spela i Åbo även om jag insjuknade rejält under hemresan.

Jag låter detta sjunka in nu (ursäkta båtvitsen). Tack för att ni läste! Kontakta mig gärna på john@hockeyrelaterat.se. Annars möts vi här på fredag!

Kram!

sportbloggar.info