67. Hockeyn och tränarbytena

Hallå luciagänget!

Det börjar närma sig jul med allt vad det kan innebära. Hur ni än väljer att fira eller inte fira så vill jag påminna er om att Hockeyrelaterat kommer ut som vanligt under jul och nyår, fast med lite specialtexter. Så när ni har tröttnat på paket eller ätit er alldeles för mätta, ja då finns sajten här som en tillflyktsort i julstressen. Den 23 december blir det en julspecial och fredagen därpå, den 30 december, kommer en årskrönika för hockeyåret som gått. Sådärja. Slut på informationen!

Idag ska jag fördjupa mig i ett ämne som ofta engagerat mig inombords. Något som på allvar avslöjar att elitidrotten i vissa fall är en ganska annorlunda miljö. Jag tänker på det helvilda sparkandet av tränare som alltid sker så fort det börjar gå knackigt. Ska det verkligen vara så? Och blir det verkligen bättre av att byta tränare mitt under pågående säsong? Vi tar en titt!

Ni känner säkert igen det. Ert favoritlag har förlorat de fyra-fem senaste matcherna och visar inga tecken på glöd. Känslan är att en förändring måste ske och snart börjar tidningarna – och experterna – dra igång rykten om att tränaren är på väg bort. Några dagar senare är det klart, tränaren är borta och ersatt av en annan, gärna ett bekant ansikte som kommer med löften om att få ordning på laget och jobba långsiktigt.

Karin Hellerstedt är lektor i företagsekonomi vid Jönköpings Universitet och forskar om team och entreprenörskap. I förrförra veckans nummer av tidskriften Fokus sammanfattar hon det samlade forskningsläget om tränarbyten inom idrotten och menar att det inte leder till bättre resultat. Eller, rättare sagt, det finns inget vetenskapligt stöd för att det leder till bättre resultat. Så enkelt är det. Läs gärna hela artikeln här. Ett citat kommer längre fram i den här texten.

Men ändå byts ju tränare ut. Varför? De vanligaste förklaringarna är att laget behöver en ny röst, någon som rör om i grytan, som står för en annan filosofi (detta luddiga begrepp…) och som kan bygga från grunden. Och så vidare. Ofta målar man upp konflikter mellan tränaren och spelarna, där man menar att det skurit sig mellan tränaren och någon forward som kanske fått sitta på bänken i några dagar. Allt detta är medierna högst ansvariga för, men samtliga argument grundar sig i ett gäng envisa tankefigurer som går ut på att förändringen i sig är lösningen. Vilket oftast inte är fallet.

Det som sällan kommer fram är missnöjet från supportrarna samt trycket från sponsorerna. Dessa är de enskilt viktigaste faktorerna. Karin Hellerstedt igen, ur den ovan länkade artikeln:

Det finns ett tryck från sponsorer och fans att agera snabbt när en klubb inte vinner. Det går att jämföra med aktieägarnas krav på snabba förändringar inom företagsvärlden. Ledningen för en fotbollsklubb har förväntningar på sig, och genom att sparka tränaren kan man visa att man gör något. Medierna bidrar med att underblåsa konflikter. Att man kan betta på vilken tränare som sparkas först gör förstås också sitt till.

Det ska sägas att texten främst behandlar fotbollsvärlden, men det är självklart hundra procent applicerbart på ishockeyn också. Poängen är att nyhetens behag visst kan göra att saker och ting lugnar ner sig – laget kanske får en nytändning och vinner några matcher. Men det är inte alls säkert att vändningen beror på tränarbytet, för det är nämligen så att lag som förlorat många matcher i rad till slut börjar vinna igen, oavsett vad som sker på personalfronten. Så fungerar idrotten. Tränarbytet kan å andra sidan ge en förklaring till vändningen och ofta pratas det om en slags tränareffekt, för det blir en bra historia av det. Människor vill ju gärna ha förklaringar till saker och ting.

Sanningen är att det i slutändan krävs omfattande strukturella förändringar för att skapa bra resultat på riktigt. När en nytillträdd tränare pratar om att jobba långsiktigt menar hen förmodligen väl, men det finns tyvärr mycket lite som tyder på att den möjligheten kommer att ges. Dagens elithockeyklubbar, liksom elitfotbollsklubbar, är snarare att betrakta som stora företag vars aktieägare ska hållas på gott humör. Precis som Hellerstedt säger. Och om supportrarna dessutom uteblir, ja då förlorar man allt på riktigt. Klubbens själ. Ni fattar.

Så nästa gång ni läser en artikel som handlar om något i stil med Lasse Janssoneffekten, ja då är det visst något lag som fått en ny tränare som heter Lasse Jansson och som under hans ledning vunnit ett par matcher och klättrat i tabellen. Om man vill får man gärna tro på Lasse Jansson-effekten och jag dömer ingen. Men det krävs mer för att göra resultat på längre sikt. Ingen Lasse Jansson varar för evigt.

Vi hörs igen på fredag! Då blir det nya roligheter här på sajten. Mejla på john@hockeyrelaterat om du vill kommunicera med mig. Kram!