53. Hockeyn och måldomaren

Hej!

Ny vecka. Hoppas att den medför roligheter. Helgen var kul, även om det inte blev något bakande i söndags. Jag gjorde annat istället. Spelade faktiskt ishockey. Det är ju alltid roligt men tyvärr gick det inte så himla bra. Förlust och sura miner hos undertecknad. Tur att jag har min plattform där jag får skriva av mig. Och tur att ni läser! Tack igen. Idag ska jag skriva om ett arbetstillfälle som snart gått helt förlorat och istället ersatts av något annat.

Ur Svenska Ishockeyförbundets regelbok anno 1965:

Regel 11 – Signal och tidsanordningar:

a) Varje bana skall vara försedd med en gong-gong eller annan ljudanordning för tidtagarnas räkning.

b) Bakom varje mål skall en röd lampa vara uppsatt. Måldomaren skall tända den när han anser att mål blivit gjort.

Regel A är ju fortfarande aktuell. Eller, gong-gongen är väl knappast förekommande (vad jag vet), men när perioden är slut ljuder som ni säkert vet en stark signal. Regel B däremot. Där har det hänt grejer.

Ishockeyn har blivit snabbare och snabbare med åren. Som domare är det inte alltid lätt att hänga med i svängarna. Och ibland behöver den randige ta hjälp, särskilt i en situation där det rör sig som ett potentiellt avgörande mål. Det blir ju lätt så dålig stämning om det skulle dömas på fel sätt. Förr sköttes alltid uppgiften av någon som kallades måldomare. Det var en mansperson som satt på en stol bakom målburen (på andra sidan plexiglaset) och helt enkelt bedömde huruvida pucken gått över mållinjen eller inte, samt om situationen föregåtts av några andra regelöverträdelser som kunde komplicera förloppet. När måldomaren bedömde att mål blivit gjort tryckte han alltså på en knapp och så började en röd lampa av saftblandartyp att snurra. Fritt fram att jubla alltså.

Det här låter kanske som ett typexempel på enkla jobb, apropå den något märkliga debatt som råder. Måldomaren satt ju bara där, upphöjd likt en badvakt, och väntade på att få anledning att trycka på knappen. Ganska anonymt också. Men även måldomaren hade gått en domarutbildning. Och som sagt – ishockey går fort. Måldomaren existerar fortfarande i NHL (åtminstone på vissa ställen) men idag finns betydligt mer avancerad teknologi att ta till. För tveksamma målsituationer finns ett situation room som följer alla samtidigt pågående matcher. Om domarna på isen har svårt att avgöra om det blivit mål, åker huvuddomaren fram till speakerbåset och ringer på en telefon med headset. I andra änden svarar någon från situationsrummet och har svaret baserat på ett stort antal videovinklar och andra mätinstrument. Domaren tar emot informationen och säger kanske ”hälsa familjen” innan hen lägger på. Sedan blåser hen i pipan och pekar antingen mot mittcirkeln (det blev mål) eller slår ut med armarna i ett tecken som betyder wash out (det blev inte mål). Här är en video som visar hur det kan gå till i Nordamerika:

Visst verkar det lite mysigt där uppe bland skärmar och grabbar? Just det. Ibland kallas det war room. Någon har kanske haft lite hybris? Well. NHL’s war room är beläget i Toronto. I SHL är motsvarande rum placerat i Stockholm. Och ni kanske undrar vad som har hänt med saftblandarlampan nu när allting är centraliserat? Jodå, den finns kvar och lyser rött. Förutom i Detroit där den lyser blått.

Just det, innan vi slutar. Med måldomarnas försvinnande blev ju plötsligt den bästa platsen i hela arenan ledig. Det här var NHL-laget Calgary Flames inte sena att utnyttja. Den som kan betala en massa dollar kan alltså få sitta där med familjen eller kompisarna och se matchen. Dessutom ingår middag och så får man träffa spelarna och säga hej. Ja, man får en egen matchtröja också. Som man kan bära under matchen för att manifestera sitt supporterskap. Är det inte härligt? Jo, visst är det! Läs mer här.

Med de orden tackar jag för ert intresse och återkommer på fredag. Då blir det kul igen.

Kram.

sportbloggar.info