71. Hockeyn och de stora segrarna

Hej i mellandagarna!

Hoppas julen har varit bra. Jomenvisst, tack, det var trevligt för mig också. Men nu är vi äntligen här, i mellandagarna. Jag är lite bloggmässigt bortkopplad nu under julen och detta inlägg kommer därför inte att bli lika långt och djupgående som vanligt (eller?). Istället satsar jag stort mot fredagens årskrönika som jag hoppas att ni kommer gilla. Yiho!

Junior-VM är igång och precis när jag skriver detta har småkronorna spöat danskarna med 6-1 i sin premiärmatch. Det var kul även om det gärna hade fått vara lite spännande också. Sverige har för övrigt en god tradition av att starta turneringar starkt, liksom gå ut hårt, för att sedan bli stadigt sämre och inte sällan åka ut i kvartsfinal. OS i Salt Lake City (2002) är väl det tydligaste exemplet, där herrarna gick som en ångvält genom gruppspelet och slarvade bort allt i kvarten. Dåligt. Men okej, vi är här och nu, och 6-1 är ju ett bra resultat. Om vi däremot kollar historiskt så finns det så klart ännu större segrar att förundras över. Jag har kollat upp ett par!

I kvalet till OS i Vancouver (2010) ställdes Bulgariens hockeydamer mot Slovakien och det blev en minst sagt märklig historia. Bulgarien fick inte röra pucken på hela matchen och ville väl bara att allt skulle ta slut. Vilket det också gjorde efter tre perioder och 139 skott på mål. Slovakien vann matchen med 82-0 och Bulgarien tog sig aldrig till OS. När kvalet var slut låg de hjälplöst sist med en målskillnad på 1-192. Alltså, de gjorde ett mål och släppte in hundranittiotvå. Säg den meningen igen. Herre-Jesus.

Den största segern i en premiärmatch skedde redan 1949, när Kanada tjongade till just Danmark med 47-0. Det året spelades VM i Stockholm, faktiskt. Redan efter första perioden började nog folk förstå varåt det barkade, då Kanada redan hade fått in 13 puckar. Om folk ändå trodde att matchen fortfarande kunde vända, hade de säkert kommit på andra tankar när det efter två perioder stod 29-0. Men man får ju inte ge upp bara så där. Matchen måste faktiskt spelas klart. Men behöver det alltid vara så här?

Njaejo, alltså… Inom många sporter, även ishockey, har det emellanåt gjorts insatser för att komma tillrätta med dessa så kallade blowouts, eftersom ingen egentligen mår särskilt bra av att förnedras på det här sättet. Det är dock ganska komplicerat eftersom ishockey i slutändan faktiskt handlar om att göra mål. Man kan ju inte bara skjuta utanför för att vara snäll, eller hur? Nej, precis. De numerära resultaten måste någonstans få dra iväg dit de vill och detta handlar snarare om värdegrund – det vinnande laget ska visa respekt och inte aktivt försöka förnedra sina motståndare genom att håna eller skratta. Något åt det hållet. Mycket mer än så kan man inte göra, för ibland, och särskilt i internationella sammanhang, måste det spelas matcher mellan typ Kanada och Färöarna (har nog förvisso aldrig hänt) och då finns det ju en överhängande risk att Kanada vinner stort.

Kära vänner, mycket mer är så här blir det inte idag, men jag lovar – på fredag blir det åka av. Hoppas att ni har fina mellandagar och att stormen Urd inte ställt till med allt för stor skada.

Kram!