47. Hockeyn och maskoten

Haj!

Jag har insett att jag varierar mig dåligt gällande hälsningsfraser. Men vad ska jag göra? Nu bytte jag en vokal så att det blev ”haj” istället för ”hej”. Lite skånskt. Nästa gång kanske jag säger ”hellå” istället för ”hallå”. Sedan finns det ju lite tuffare alternativ, så som ”tjena” eller ”tja”. Men jag vill ju behålla någon slags mogenhet här. Vi får se hur det blir framöver. Idag är det tisdag och jag vill passa på hälsa alla välkomna till min alldeles egna plattform här på Internet. Hockeyrelaterat, avsnitt 47.

Jag har ju tidigare skrivit om djurens inblandning i ishockeyn. Ja, inte att djuren tar över på så sätt, utan att människorna som utformar klubbars estetik ofta utgår från djur. Pittsburgh Penguins, Chicago Blackhawks, San Jose Sharks med flera. Läs mer i det här gamla inlägget! Grejen är, att det slutar inte där. Förutom tröjor, kepsar och… hoppborgar, finns det en annan viktig figur  som används för att ytterligare utmärka klubben. Jag talar om maskoten.

I stort sett alla lag använder någon form av maskot. Ibland är den liten och får plats jämte målvaktens vattenflaska på målburens tak. Men oftast, och särskilt i NHL, är den utformad som en stor dräkt i vilken en vanlig människa får plats. Människan ska, iförd dräkten och ett par skridskor, röra sig över isen under spelavbrott och ägna sig åt publikfrieri. Här har vi alltså en maskot. Gemensamt för de flesta människostyrda maskotarna är att de oftast har ett namn, ofta (men inte alltid) på något vis anspelat på klubbens namn. Maskoten ska kunna trilla, göra volter och bete sig allmänt larvigt och på så sätt riva ned applåder från åskådarna. De flesta maskotar förefaller vara av manligt kön men det är lite oklart.

Den människostyrda maskotens historia började 1983 med Calgarys Harvey the Hound.

Harvey. The Hound.
Harvey. The Hound.

Sedan har det, så att säga, rullat på. Det finns flera som är roliga och lite obehagliga. Colorado Avalanche hade länge en figur som hette Howler the Yeti. Som han Yeti, ni vet, snömannen i Tintin. Den var sedermera inblandad i en händelse 1999, då en Chicago Blackhawks-supporter hävdade att maskoten (eller ja, människan i den) hade misshandlat henne med skador på mage och armar som följd. Jag har inte riktigt lyckats bringa mer klarhet i detta, men det sägs att denna händelse ledde till att Colorado valde att pensionera Howler the Yeti.

En personlig favorit hos undertecknad är Boomer the Cannon, en ganska oförarglig figur som sedan 2010 representerar Columbus Blue Jackets. Jag tycker att de har lyckats ganska väl med designen av detta… djur? Väsen?

Helt enkelt kanon.
Helt enkelt kanon. Foto: Michael Miller

När jag som ung grabb gick på Djurgårdens matcher i Globen hade de en maskot som hette Snowy. Jag har inte lyckats hitta någon bild på den, men det är enkelt att beskriva varelsen. Det var en snögubbe med blå hjälm. Inuti fanns en människa som måste haft en vedervärdig upplevelse, eller vad vet jag? Det kanske var trevligt där inne. Men jag tänker mest på värmen. Globen var (och är) en varm arena vilket inte bara gör isen mjuk, utan också bör innebära vissa problem för maskotmänniskorna. Snowy brukade åka runt, runt på isen. Veva med armarna mot publiken. Sedan avslutades åkturen med att maskoten liksom voltade över sargen och in i något av båsen. Jag minns att det såg ut att göra ont, men Snowys ansiktsuttryck var liksom fastlåst i ett fånigt leende och avslöjade ingen smärta. Efter volten in i båset fortsatte spektaklet ut bland publiken.

Den här videon är något år gammal men här får ni chansen att se alla NHL’s aktiva maskotar. På en och samma gång. Smart va? Det hade kanske räckt med att visa den här videon. Utan en massa text. Men det hoppas jag inte att ni tycker.

Därmed säger jag tack och hej. Trevlig vecka!

Kram.

sportbloggar.info