70. Special: Hockeyn och julen

Hej och God jul!

Det är ju i och för sig bara fredag och julafton infaller först imorgon, men ändå, jag hoppas att du som läser har fått klart dina bestyr och funnit lite ro. Annars är det så klart helt okej att läsa Hockeyrelaterat trots att man är lite stressad. Välkommen! Idag väntar som ni säkert förstått ett litet specialavsnitt med anledning av morgondagens högtidsafton. Hockeyn och julen! Vad har vi på detta egentligen? En hel del, tror jag.

Vi kan ju börja med lite härlig hockeyhistoria från andra sidan Atlanten. Från det glada 1920-talet och ända fram till 1971 spelades det ofta NHL-matcher på julen. På den tiden hade man ingen riktig respekt för ledigheter, förutom under sommarhalvåret då det var fri hopp och lek. En lite rolig grej är att New York Rangers sägs ha varit det lag som hade mest otur med julmatcherna, eftersom en orimligt stor andel av dem spelades på bortaplan. Tänk att du måste jobba på jul och dessutom behöva resa över hela landet för att ens kunna göra det. Så var det för dessa herrar. Å andra sidan presterade de bra – inget annat lag har genom julhockeyhistorien vunnit fler julmatcher än Rangers. Det är förstås en klen tröst så här i efterhand, men ändå. En klen tröst är ju också en tröst.

Idag har proffsligorna ledigt över själva julen men redan i mellandagarna är man igång igen. Ingen rast och ingen ro. Eller i alla fall inget jullov. Men just i mellandagarna är i alla fall mina ögon halvt fästa på den roligaste hockeyturneringen i hela världen. Junior-VM. Den brukar börja på annandagen och pågår ungefär till nyår, plus någon dag. Det är en fröjd att se unga människor spela ishockey. Alla vill göra mål. Alla vill göra snygga mål. Den ungdomliga entusiasmen lyser rakt ut från teverutan, antingen i form av en vansinnig dribbling på egen blå linje eller genom en närbild på ett glest beskäggat ansikte. Och förstås: Glädjen när de vinner och sorgen när de förlorar. Det är vackert, det är det. Det hade verkligen varit tjänstefel av mig att utelämna Junior-VM i ett sådant här inlägg.

Om vi lämnar verklighetens ishockey och istället närmar oss fiktion, finns det också lite att titta närmare på. 1991 sändes teveserien Sunes jul och om den får man gärna tycka vad man vill, men i avsnitt sex blev jag lite intresserad, eller jag hajade i alla fall till. Det heter Sune och hockeyklubban och följer egentligen en ganska typisk Sune-dramaturgi: Huvudpersonen Sune gör något, i det här fallet är det skridskoåkning med klubba, i samma lokal gör en tjej ungefär samma sak fast utan klubba och Sune fattar tycke för henne. Sedan är det lite pinsamheter och sedan är det slut, för avsnitten är bara 12 minuter långa. Rätt trött humor, men ändå, det faller ju onekligen inom ramen på temat hockey och jul. Serien finns i SVT’s öppna arkiv och du når det aktuella avsnittet här. Fun fact är förresten att detta avsnitt är inspelat i Stora Mossens ishall i Bromma, där jag själv spenderade huvuddelen av min aktiva karriär. Tranebergs klubbemblem syns i bild några gånger.

Till sist: Julen kan ju handla om många saker. Familjehäng, utlandsresor eller kanske en helt vanlig dag på jobbet. Men ganska vanligt är att ge bort presenter. Jag har tidigare skrivit om välgörenhet inom ishockey, vilket särskilt i Nordamerika är att betrakta som en hel folkrörelse. Runt jul är det förstås ännu mer vanligt att ägna sig åt sådant. Så, som avslutning på julspecialen kommer här ett litet men ändå äkta hey guys-klipp med en person som köper klubbor för att ge bort till barn som själva inte har råd med utrustning. Ja ja ja, han har säkert en dold agenda, hundra sponsorer och kanske inte alls vill andra människor väl, men det ser ändå lite fint ut.

Ha en fin jul! Det ska jag ha. En supergod. Vi hörs nästa vecka!

Kram!