43. Hockeyn och tidsuppfattningen

Hallå hallå!

Nu är vi igång igen. Hoppas allt är bra med er! Helgen var rolig. Alltid trevligt med besök. Vi åt gott och gick långt, ungefär som vanligt. På lördag eftermiddag åkte mina föräldrar uppåt landet igen. Tack tack för allt. Annars då? Jo, igår hann vi med lite Ikea. Så nu har vi en lampa till lägenhetens skrivhörna. Den är fin. Kopparfärgad. Eller, roséguldfärgad? Är det samma sak månntro? Jag kan inte färger så bra.

Bra lir mot Ryssland i World Cup-premiären också. Heja Team Sweden! Seger med 2-1 låter ju mer spännande än vad det var, kanske. Det var egentligen ganska lugnt under hela matchen. Ingen oro. Men, det här är ju ingen matchblogg på det viset. Idag ska jag uppehålla mig vid något helt annat. Vi börjar med en nyhet som nådde oss för någon månad sedan. Inför kommande SHL-säsong har ligan fattat beslutet att vända på matchklockan. Tidigare har den räknat uppåt, från noll till tjugo minuter, men nu ska den alltså räkna från tjugo och nedåt. Tanken är att det ska påminna mer om NHL. Ja, det är det enkla svaret. Amerikaniseringen, you know.

Den här nyheten kommenterades och diskuterades i diverse mediala kanaler. Sammanfattningsvis kan sägas att det inte verkar ha blivit någon supersnackis. Ingen verkar riktigt bry sig. Men betyder detta att denna reform saknar relevans? Nej, ingalunda. Hockeyrelaterat är i vanlig ordning sist på pucken, men kommer i gengäld att leverera den skarpaste analysen. Eller – den enda analysen. Så, frågan är: Vad betyder det att matchklockan vänds upp och ned?

Det handlar om hur vi upplever tid. Forskning om tid har visat att ju äldre vi blir, desto snabbare upplever vi att tiden går. Detta beror på lite olika saker. En faktor är att vi tenderar att använda begreppet år för att beskriva och dela in våra liv. De här åren blir svårare att skilja åt när vi blir äldre, eftersom de med tiden (!) blir så många. Jag menar, för en fyraåring är femårsdagen den största dagen i livet, medan 81-årsdagen kanske går halvt obemärkt förbi och plötsligt är man 82 istället. Livet kan därmed upplevas som snabbt, som att det flyger förbi. Dessutom bildar vi många av våra bestående minnen tidigt i livet, minnen som sedan förblir kristallklara livet ut. Att skapa lika djupt rotade minnen blir svårare när man blir äldre. Alltså, det händer ju fortfarande saker, men vi får allt svårare att komma ihåg allt, något som också får tiden att upplevas som snabbare. Så. Om vi försöker applicera detta resonemang på matchklockan, vad händer då?

En uppåtgående matchklocka bör, med denna teoretiska ansats, generera att matchen upplevs som snabbare i slutskedet. Tiden ökar, blir äldre. Ok, det kanske inte stämmer till hundra procent, men ändå. Ibland måste man bända och bryta lite i teorierna för att de ska passa. Men i alla fall, nu vänder vi på matchklockan. Vad händer?

Att räkna nedåt innebär i så fall förloppet, eller upplevelsen av det, blir mer utdraget. Att räkna nedåt är ju att se tiden sakta försvinna. Det som syns på klockan är hur mycket tid som är kvar. I det gamla sättet att räkna såg man i första hand hur lång tid som hade gått. Med minuter som hela tiden adderades kanske matcherna upplevdes flyga fram? Jaha, fjorton minuter, då är det bara sex minuter kvar då. Det är ganska stor skillnad. Tänk hur konstigt det hade känts att räkna uppåt på nyårsafton. Nej, det ska vara ett final countdown, annars är det inte på riktigt. Dra ut på det så länge som möjligt.

Snart dags att räkna upp det nya året, eller?
Snart dags att räkna upp det nya året, eller?

Så, nu har jag gjort en liten analys av det här. Men vad betyder det i så fall att matchen upplevs som mer utdragen och, ja… långsammare? Ptja, jag vet inte egentligen. Kanske händer något med spänningen? Blir det mer spännande när tiden försvinner istället för att hela tiden utökas? Jag vet inte. Men det är väl inte otänkbart. Det kan ju också vara så att det nya sättet att räkna inte får någon större betydelse för upplevelsen av ishockey. I så fall ber jag lite om ursäkt för att ha tagit er tid i anspråk. Eller förresten, det gör jag inte alls. Nu är texten snart slut och om du har orkat läsa hela vägen så säger jag tack, tack och tack. Vi hörs igen på fredag!

sportbloggar.info