27. Hockeyn och livet efteråt

Hej allihopa!

Tack för att ni läser och skriver snälla saker. Det är jätteroligt. Vad som är särskilt roligt är alla fina kommentarer från människor som inte alls är intresserade av ishockey, men som ändå finner nytta och glädje av att surfa in här. Någonstans där hittar man också meningen med Hockeyrelaterat. En plats där ishockeyn tillhör alla. Och här är vi. Välkomna till text nummer 27.

Häromdagen lyssnade jag på Sommar i P1. Killen som pratade heter Kim Källström. Han bor i Schweiz och jobbar som fotbollsproffs för ett lag som heter Grasshoppers. Fram till alldeles nyligen spelade han även i landslaget. I sitt sommarprogram pratade han om ”nedmonteringen” av sig själv som fotbollsspelare, något han inlett ganska nyligen. Slutet på karriären närmar sig och det gäller att vara beredd. Källström har slutat i landslaget, börjat snegla mot efterrätterna när han käkar middag och signat ett kontrakt för att bli expert i TV. Han försöker hitta en ny mening med sitt liv, något att hänga upp tillvaron på.

Nu har jag aldrig varit proffs, men det där sista verkar vara något som verkligen överskuggar allt annat när karriärens slut närmar sig. Vad ska man hitta på efteråt? Om man under hela sitt vuxna liv varit idrottsproffs och en dag måste sluta vara det, vad händer då? En inte helt ovanlig väg att gå tycks vara att stanna kvar i sitt skrå (japp, rimmet var ofrivilligt). Typ bli någon slags tränare. Eller bli expertsom Källström. Det gäller nog de flesta sporter med någon form av mediebevakning. Experter behövs alltid. Så också inom ishockeyn.

TV och radio tycks aldrig få nog av att sälja in tidigare proffs som experter. ”Durå Börje (fingerat namn), vad säger du som har varit med, vad behöver Sverige förbättra i den andra perioden?” Börje svarar sannolikt något om att Sverige måste ”åka mer skridskor”, ”vinna fler andrapuckar” och ”skapa trafik framför kassen”. Så säger alla experter och det är väl i sin ordning, det är förmodligen precis de sakerna Sverige måste förbättra inför en andraperiod i någon avlägsen novemberturnering. En del experter skriver i bloggar eller spelar in videoklipp. Andra står i TV. Någon sitter säkert i radion. Vad som förenar många av dem är att de har varit proffs. Varför är tidigare proffs så attraktiva som experter?

Okejrå, det gäller så klart inte alla tidigare proffs. Alla gör sig inte bra i media. Men de som gör det tycks ha guldläge. De kan bidra med en slags intimitet (”jag vet hur grabbarna har det i omklädningsrummet”) och beskriva spelsekvenser i detalj genom att infoga sig själva (”den där passningen vill man helst ha i förstaläget”). Kort sagt kan de erbjuda tittaren/lyssnaren ett mervärde. I de fall där experten är en man (när det gäller hockey: cirka 100 % av fallen) och studioankaret en kvinna, tippar analyserna ibland över i sk. mansplaining. Men det är förstås inget som är unikt för vare sig ishockey eller fotboll. Ishockeyn tycks ha problem med att hitta kvinnliga experter (eller ett ointresse av att bryta normer), medan fotbollen kommit längre. Fotbollen verkar också ha en starkare tradition av att släppa fram människor med annan bakgrund än tidigare proffs, exempelvis genom journalisterna Johanna Frändén och Olof Lundh. Jag saknar detta i min favoritsport. Det ska visst alltid stå någon gammal forward där och snacka. Kom igen.

Slutligen då. Kim Källström ska bli expert och det är han alltså inte ensam om. Jag tror att han blir superbra som det, han verkar skärpt. Men jag kan inte låta bli att imponeras mer av idrottare som gör något annat när de är klara med sina aktiva karriärer. De som ger tillbaka till idrottsrörelsen genom att jobba med ungdomar. De som pluggar på universitetet och skolar om sig helt. De som startar olika företag med snåriga bolagsstrukturer. De som spelar golf. De som inte gör någonting och, på något sätt, finner ro i det. Expertrollen känns som en ganska bekväm väg att gå, men vad vet jag egentligen? Det är säkert en himla massa jobb med det också. Många kameror att hålla koll på. Och så måste man ju alltid ha något att säga.

 

Tack för att ni har läst! Vi hörs igen på fredag. Som vanligt finns jag att nå antingen i kommentarsfältet eller på john@hockeyrelaterat.se.

sportbloggar.info

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *