79. Hockeyn och humorn

Hej hej hej!

Hockeyrelaterat hälsar välkomna till ytterligare en text. Nummer 79. Idag ska jag ta avstamp i samhällsklimatet och ägna mig åt lite omvärldsbevakning. I fredags började en viss Donald Trump sitt nya jobb som president för USA, och det var så klart en hel del ståhej kring detta med missnöjesyttringar världen över. Hockeyrelaterat har inte deltagit i någon protestaktion men delar uppfattningen att Trump verkar vara olämplig som världens mäktigaste person.

Trump och hans entourage tycks ha en komplicerad relation till media, vilket senast visade sig när pressekreteraren Sean Spicer hävdade att medierna rapporterat felaktiga publiksiffror under Trumps installationstal. Han menade att det varit betydligt fler människor på plats än under Obamas första gig, medan flygfoton över de båda sammankomsterna visade att Trumps installation ungefär var lika välbesökt som en korphockeyträning i jämförelse. Detta trollande med siffror snappades kvickt upp av jumbotronansvarige för NHL-laget Dallas Stars, som i helgens match mellan Dallas och Washington valde att krydda publiksiffrorna lite: 1,5 miljoner åskådare! Normalt antal är väl typ 20 000. Superkul och briljant på alla sätt. Läs mer om händelsen här.

Jag tänkte att jag skulle titta lite mer på detta. Det känns ju inte jätteutforskat, det här med satir inom ishockey. För det bör man väl kalla det? Ja ja, det är ju därför ni har mig, för att få reda på mer. Under en period har jag följt den amerikanska nyhetssajten The Elbow som är specialiserade på just hockeysatir. Sidan uppdateras varje vecka med komplett påhittade hockeynyheter som jag skrattat högt åt, dels eftersom nyheterna är så bisarra rent innehållsmässigt och dels för att de – vilket jag älskar – driver hejdlöst med den annars så likriktade och fyrkantiga hockeykulturen. Kolla in. Ja, det måste ni faktiskt. Här är länken. Humor helt i min smak, dessutom helt unikt.

Hockeysatir har väl inte riktigt funnit samma plats i Sverige som i USA, vilket kanske inte är så konstigt. Hockeyn i Sverige är inte lika extrem på det viset den är i USA och Kanada, där stereotyperna är mer tydligt utmejslade och allting runtomkring är så överdrivet. Det måste vara lättare att göra satir av – exempelvis – våldskulturen i nordamerikansk ishockey än att göra samma sak i svensk ishockey, menar jag. Om ni inte har sett filmen Slap Shot (1977) så behöver ni inte det, den är rätt tradig, men om ni har det så kanske ni kan hålla med mig om att även den har ett stort mått av satir över sig, fast den nog mer är att betrakta som en parodi. Jag har ärligt talat lite svårt att begripa den skillnaden fullt ut.

Det som Dallas Stars jumbotronansvarige (läs förresten mer om jumbotronen i inlägg 51) gjorde var ju en form av politisk satir, om än i ett annorlunda forum. Jag har hört att samma person gjort liknande grejer innan detta, ni säkert googla fram mer information om ni har lust. Men det är väl så att all form av satir spelar mot bakgrund av politiska förhållanden – eller missförhållanden – och det är så klart också applicerbart på ishockey. Avsikten är att belysa strukturella tokigheter på ett humoristiskt sätt, vilket kräver en hel del av skribenten när det gäller såväl kreativitet som språkkänsla. Och jag, jag blir så otroligt inspirerad av detta.

Som sagt. Kolla in The Elbow om ni är intresserade av hockeysatir, men glöm inte bort mig utan fortsätt också hänga med Hockeyrelaterat in i framtiden. Vi ska fortsätta ha kul ihop, tycker jag. Och, innan jag slutar för idag, en liten shout out till er som bor i Småland med omnejd. Nu på lördag den 28 januari spelar jag med Skurklandet på Bandstationen i Ryd. Hundra spänn i dörren, på scen klockan 21:30. Kom som du är men kom i tid. Lyssna in oss på Spotify eller kolla några videor på Youtube. Här är den senaste:

Hörs på fredag!

Kram!

En reaktion på ”79. Hockeyn och humorn”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *