80. Hockeyn och sargen

Hallå gänget!

Det är fredag igen. Hurra! Jag hoppas hinna till frissan i eftermiddag, vi får se hur dagen utvecklar sig. I helgen blir det en vända till Ryd med Skurklandet. Ser framemot detta. Men. Innan dess ska jag bjuda på en text med ishockeytema, vilket jag ju gör två gånger varje vecka. Nu gör jag det för åttionde gången och ja, det känns lite coolt ändå. Så många ord. Varje blogg innehåller runt 600-700 ord. När den här texten är klar kan jag multiplicera det med 80 och på så vis få fram ungefär hur många ord jag skrivit totalt. Frågan är vad den informationen ska vara bra för. Det lutar åt att jag avstår. Särskilt bra på att räkna är jag inte heller.

Hör ni, nu kör vi. Det ska handla om gränser. Det är ju viktigt i vissa sammanhang. Om jag säger 1070 millimeter, vad säger ni då? Äsch, det kan ni. Minimihöjden på en hockeysarg så klart! 1220 millimeter är för övrigt maxhöjden. Men vadå sarg? Skriver han om trummor nu? Nej inte den här gången. Sarg är i det här fallet namnet på den ofta reklambeklädda vägg som omgärdar en ishockeyrink. Sargen, i bestämd form, är vit i sitt grundutförande och ska kunna stå emot allt som kan tänkas förekomma på planen. Den är publikens försäkring. Även om det kan dåna rejält när någon vispar iväg ett slagskott, så ska ingen på andra sidan behöva känna sig orolig för att pucken liksom ska passera igenom sargen. Som om den vore gjord i wellpapp. För det är den inte.

Stommen i en hockeysarg, alltså själva ramen, utgörs oftast av stål eller aluminium. Det går även att bygga stommen i trä vilket säkert är trevligt, men inte lika vanligt så vitt jag har förstått. Det har nog med livslängden att göra. Eller pengar. Sannolikt båda. Men men. Utanpå stommen monteras själva väggen och den är i kraftig plast. Inget får tränga igenom. Men det sa man nog redan för tjugo år sedan. Den hårdskjutande backen Al MacInnis ville nog bara leka Plus-Sverker när han sköt sönder planket. Testa lite liksom. Det blev soptunnan direkt.

Bra bössa.
På rinkens kortsidor och en bit in på långsidorna kompletteras sargen med högt plexiglas för att ytterligare skydda publiken, både från förlupna puckar och från förlupna ishockeyspelare. Nu för tiden finns det regler som säger att både sarger och plexiglas ska ha en viss flexibilitet, så att tacklade spelare inte ska studsa mot en stum vägg och göra sig mer illa än nödvändigt. Men länge var väggarna verkligen väggar, allra längst i Hockeyallsvenskan, vilket uppmärksammades medialt så sent som 2012. Här är en artikel om de orimligt hårda ishockeyväggarna. Allt var inte bättre förr.

Pengar ja. Sargerna är reklamplatsernas flaggskepp, näst efter den där lilla ytan ovanpå tankmunstyckena när man ska tanka bilen. Kaffe och korv, 65 kronor. Ni vet. Det vanliga är att sargreklamen kommer i form av en logotyp och ett reklambudskap som liksom sitter där tills tiden nött bort det helt. Kan ta några decennier. Men häromsistens, ja i höstas faktiskt, så slog den datorstyrda sargreklamen igenom på allvar. Eller det var då jag såg det för första gången, under World Cup i september. Budskapen rullades ut över sargen på ett grafiskt mycket fulländat sätt. Och så kom det nya hela tiden. Det flög reklam överallt.

Jag ska snart avsluta. En grej till bara. Vissa spelare hoppar över sargen när de ska ut på isen eller in i båset. Jag vet inte vad det är för fel med att gå genom båsdörren, men antar att hoppet är tänkt att spara tid. Ärligt talat har jag aldrig riktigt lärt mig att hoppa snyggt över sargen och det är nog därför som jag är lite skeptisk. Nu är det för sent att börja bli bra på det. Jag antar att jag skulle börjat träna i tid, som den här lille knatten.

Föredömligt. Hör ni, ta det lugnt och ha en fin helg. Åter på tisdag.

Kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *