82. Hockeyn och framtiden

Halloj!

Ni ska känna er <3-ligt välkomna till Hockeyrelaterat och text nummer 82. Idag är det fredag. Ett krasst konstaterande. Men ja, jag ser fram emot helgen. Har nästan inga planer. Nästan inga. Fixa med lite grejer bara. Äsch, jag har ingen aning. Det är i alla fall fredag och idag ska jag titta in i hockeyframtiden. Kul va? Hoppas.

Ett av många problem med USA’s president Donald Trump är att han verkar vara en notorisk klimatförnekare. Om han får som han vill kommer det att startas kolkraftverk och rivas upp alla möjliga klimatavtal. Sorgligt. Jag vet inget om Donald Trumps eventuella ishockeyintresse, men om det finns, så borde han oroa sig för vad varmare vintrar i förlängningen kan göra med ishockeyn. Det är ju så att många unga människor startar sina ishockeykarriärer på utomhusbanor, speciellt de som kanske inte har råd att spela organiserat eller bor alldeles för långt från en ishall. Dessa utomhusbanor är totalt beroende av att vintern är just vinter, det vill säga kall, och bara under de senaste åren har den – så att säga – naturliga hockeysäsongen förkortats rejält. Jag vågar nog hävda att oerhört många talanger kommer gå till spillo om möjligheten till utomhusspel helt försvinner.

En tråkig framtidsspaning, jag vet. Men det är inte för sent att göra skillnad. Jag hejar på världen. Heja världen! Ät mindre kött och kör mindre bil. Alltså inte mindre som i att byta bil från en minibuss till en Nissan Micra, utan liksom köra i mindre omfattning. Ni hajar.

Lite roligare då? Ja, nu ska jag spekulera lite. Jag tror att om säg 20 år kommer ishockeyn se ganska annorlunda ut jämfört med idag. Om 20 år kommer vi ha betydligt fler kvinnliga hockeyproffs än idag. Vi kommer förhoppningsvis också att ha en något högre kvinnlig representation när det gäller ledare och tränare på elitnivå. I dagsläget har Svenska Ishockeyförbundet placerat det tidigare proffset Erika Holst som utvecklingsansvarig för damishockeyn, och vad jag har förstått gör hon ett kanonjobb. Framtiden är ljusare. Och förr eller senare kommer det ju.

Om vi fortsätter titta ungefär 20 år framåt så tror jag även att ishockeyn kommer att bli mindre fysisk. Den kanadensiska dominansen har länge varit utmanad av europeiska nationer, men även nu när Kanada återigen börjat prenumerera på titlar, så gör man det med en betydligt mer europeisk-influerad ishockey. Och så ska det nog förbli. Teknik och skicklighet kommer att gå före fysisk styrka även fortsättningsvis. Det snabba spelet kräver det. Otäcka smällar med hjärnskakningar måste dock jobbas hårdare med. De försvinner inte av sig själva. Men överlag tillhör framtiden lirarna. Och det gillar ju jag.

Connor McDavid. Född 1997. LÄR ju spela om 20 år. Japp, framtiden är nu.
Connor McDavid. Född 1997. LÄR ju spela om 20 år. Hoppas han ska trivas.

Jag tror också att vi går en målrik framtid till mötes. Målvaktsspelet utvecklas ju hela tiden, jag vet, alla är verkligen jätteduktiga, men med tanke på hur förbaskat bra folk skjuter nu för tiden så ser jag inget annat än att målen kommer att bli fler. För typ 15 år sedan blev kompositklubborna allmängods. Jag fick min första runt 2007. Dyr var den. I alla fall, dessa klubbor ledde till en skottrevolution som bara har förfinats sedan dess. Direktskotten är som vanligt bäst. Ingen protest! Snart hinner burväktarna (älskar det ordet) inte med i förflyttningarna längre.

Ja, hör ni. Ett lite annorlunda inlägg idag. Jag brukar tramsa betydligt mer. Men jag hade inte så mycket trams idag. Det kanske kommer tillbaka nästa vecka. Vi får se. Ta hand om er!

Kram!

En reaktion på ”82. Hockeyn och framtiden”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *