85. Hockeyn och facket

Hallå!

Världen vaknar till ännu en tisdag. I min lilla del av världen betyder det att jag ska presentera text nummer 85 av Hockeyrelaterat. Välkomna till hockeybloggen som skriver om sådant andra hockeybloggar inte skriver om. Idag ska jag fördjupa mig i arbetsrelaterade frågor. Boring? Nähä. Även elitishockeyspelare behöver ju hjälp ibland, precis som vanliga löntagare här i världen. För det är ju vad de är, egentligen. Knegare. Och precis som du och jag får ishockeyspelare också vända sig till facket när situationen kräver. Men fungerar det fackliga i ishockey? Hockeyrelaterat har undersökt saken. Häng med!

För spelare verksamma i NHL finns en organisation som heter NHL Players’ Association och förkortas NHLPA. Det är alltså NHL’s fackförening. NHLPA grundades 1967, vilket i sig är lite spektakulärt eftersom NHL bildades redan 1917. Det första 50 åren hade alltså NHL-spelarna inget stabilt fackförbund att vända sig till, även om en del försök till organisering ändå gjordes. 1957 grundades första versionen av NHLPA av Detroit-spelaren Ted Lindsay och hans, ja, kollega/konkurrent Doug Harvey från Montreal Canadiens. De fick ett gäng med sig på tåget, men arbetsgivarsidan motarbetade effektivt deras ansträngningar genom att helt enkelt göra sig av med de mest besvärliga spelarna. Ett beprövat knep som fortfarande används på arbetsplatser världen över.

Ishockeyns sentida historia är full av bråk och problem av det här slaget. De flesta utdragna tvister mellan NHLPA och NHL har på senare år handlat om förhandlingar gällande lönetak. Och flera gånger har det resulterat i strejk, eller lockout, vilket betytt att hela NHL-säsonger ställts in. 2004/2005 hände det senast, varpå europeisk ishockey svämmade över av hemvändande proffs som behövde hålla igång benen medan förhandlingarna pågick. 2012/2013 räckte det med att ställa in halva säsongen innan ett nytt avtal tecknats. Ja, så är det, ibland går det fort och ibland går det långsamt. Men hör ni, minns ni säsongen 2004/2005? Peter Forsberg var ju för katten hemma i Modo och lekte. Sedan gick foten sönder på honom.

I världens bästa ishockeyliga för kvinnor, NWHL, finns numera också ett fackförbund vars namn också slutar på Players’ Association. NWHLPA organiserar sina medlemmar enligt en liknande struktur som NHLPA, med skillnaden att det i hög grad är spelarna själva som sköter arbetet. NWHLPA grundades 2015, samtidigt som ligan drog igång. Det gäller att vara med från början, eller hur?

Hur har vi det hemma då? Äsch, det är inte så häftigt. Elitishockeyspelare i Sverige är organiserade i fackförbundet SICO, som är en del av Unionen. SICO grundades 1977 och deras huvudsakliga uppgifter består i att företräda sina medlemmar inför SHL’s/SDHL’s ägare, spelarnas klubbar samt Svenska Ishockeyförbundet. SICO jobbar även aktivt mot exempelvis matchfixning (uppgjorda matcher) samt arrangerar utbildningar som kan skräddarsys för att kunna pågå under den aktiva ishockeykarriären. Kort sagt, de jobbar ungefär som vilket fackförbund som helst. Och de har till och med en helt vanlig fackförbundsliknande hemsida. Text mot vit bakgrund, ni vet. Kolla in den om ni vill. Och just det: Jag vill bara poängtera att jag inte är sponsrad eller på något sätt får betalt för att beskriva SICO’s verksamhet. Jag finns här enbart för att bilda er, mina kära läsare. Och jag hoppas att ni tycker om att läsa även de dagar jag inte skojar så himla mycket.

Jag ska pysa till jobbet nu, men jag hoppas att ni får en härlig tisdag. Det är ju Alla hjärtans dag! Jamenvisst.

Åter på fredag igen.

Kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *