86. Hockeyn och Jaromir

Tjenatjena!

Hoppas allt är bra. Jag mår fint, tack. Har många roliga projekt igång och  det är ju alltid kul. Hockeyrelaterat är så klart ett av dem. Jag börjar sakta närma mig det hundrade inlägget vilket så klart känns jättetrevligt. Det trodde jag aldrig. Ok, det är 14 texter till, så jag ska väl egentligen inte sitta här och ta ut segern i förskott. Men det gör jag ändå. Story of my life. Nu ska jag göra klart åttiosexan och det ska handla om en ständigt aktuell ishockeyperson.

Minns ni han, vad han nu hette… Jagr! Han var ju med när vi var små! Ja, så brukar det ibland låta när mina jämnåriga vänner pratar om ishockey. Och visst var han med när vi var små, Jaromir Jagr. Jag är född 1989 och Jaromir Jagr debuterade i NHL 1990. Han var då 18 år gammal och spåddes en lysande karriär, vilket han också fick, men ingen hade väl kunnat förutse att han skulle hålla på här länge. I onsdags fyllde Jagr 45 år. Hur han firade sin födelsedag? Inga konstigheter. Han spelade match och gjorde en assist, vilket också innebar att han nådde en milstolpe i form av 1900 NHL-poäng (bäste europé någonsin). Och hur han firade det? Som vanligt. Med ett pojkaktigt flin bara någon som vigt hela sitt liv åt ishockeyn kan avfyra.

Varför skriver jag om Jaromir Jagr, jag som aldrig ägnat en enda bloggtext åt en enda person? Det enkla svaret är att ingen spelare fascinerar mig mer än honom. Alltså, dels är det ju förstås åldern. Sedan 2014 är han den äldste aktiva NHL-spelaren och i dagens ishockey är 45 år en oerhört aktningsvärd ålder. Dels är det förstås den extrema talangen – ingen kan hitta vägar som Jagr, ingen kan göra medspelarna bättre. I mitt tycke. Men framför allt är jag smått besatt av personen Jagr och ja, jag har väl läst allt jag någonsin kommit över om honom.

Det är ju den gränslösa kärleken till ishockeyn. Att aldrig vilja kliva av isen. Intervjuer och filmer visar en person som tränar extra, typ varje dag, en som åker skridskor antingen mitt i natten eller tidigt på morgonen. Alltid förberedd, alltid spelsugen. Varje sömnig VM-turnering någonstans på jorden kan räkna med att få besök av Jaromir Jagr, såvida han inte är upptagen med NHL-slutspel. För skadad är han ju aldrig. Har han någonsin varit skadad? Jag tror inte det. Granitkropp.

Det är den obrydda inställningen till allt runtomkring. Jagr finns inte på några sociala medier och verkar inte ha något intresse av att synas på det sättet. Han har ingen familj och inga barn, något som nästan får ses som ett sällsynt undantag bland elitishockeyspelare som tenderar att bilda familj tidigt. Jagr pratar heller inte särskilt bra engelska trots att han spenderat över 20 år i Nordamerika, men det gör liksom ingenting. Han tycks skratta och vara glad mest hela tiden. En person som gör precis det han vill och aldrig vill sluta, om de så ska bära ut honom från rinken. 2008 ”slutade” han ju förvisso, eller, han flyttade hem till Tjeckien för att trappa ner karriären. Men 2011 ryckte det i NHL-nerven och han drog över Atlanten igen – 39 år gammal. Idag spelar han för Florida Panthers. Behaglig tillvaro.

Vill aldrig gå av scenen. Som Jonas Gardell.
Vill aldrig gå av scenen. Som Jonas Gardell.

Hur blev det här då? Min första hyllningstext. Minsann. Jag ångrar ingenting. Jag står för att Jaromir Jagr är min största ishockeyidol. En egensinnig person och en briljant spelare. Dessutom en inte oväsentlig del av min uppväxt. Han har ju alltid funnits där. På hockeykort och på Sportnytt. Ja, vad tusan… Heja Jaromir! Nu ska jag ta helg och det ska bli sjukt härligt. Hoppas ni har det toppen!

Kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *